staaystroongg.blogg.se

Jag trodde man lärde sig att det inte fanns något som var perfekt, men allt med dig är så p e r f e k t. Du är verkligen det alla drömmer om, du är helt magisk! Och jag kommer nog aldrig sluta älska dig, kommer aldrig ta tillbaks det jag sa när jag sa att du betydde så enormt mycket för mig, för det gör du. Med dig vid min sida skulle jag klara nästan allt. Jag vill göra detta inlägget för jag vill verkligen berätta för er mina läsare hur enormt mycket mer än en häst han var, för mig var du en bästa vän Berry.

 

Första gången jag såg dig blev jag lika charmad som alla andra, dina ögon dödar. Och när det var beslutat att du skulle bli min, min egna ponny.. Jag Var Så Lycklig. Jag berätta för alla hur otrolig du var, för mig var det så stort när Lovisa visa hur du kunde stegra på kommando, gnägga när man fråga om du ville ha godis eller pussa än på munnen. Du Var Och Är Cool. Sedan kom du... Vi lärde känna varandra, vi kom varandra närmare. Det som var så häftigt var att tillit tog lång tid att få av dig men när man fick det så visste man, att vi kunde gå genom eld. Jag kände så, jag kände dig som min bästa vän. Du Gjorde Mig Stark, Du Fick Mig Att Bli Stark. Efter ett år började det hända saker, ajjemen vi gick ut på banorna. Det var både framgångar och motgångar. Första gången vi fick över 70 %, det var coolt. Jag kan  inte säga hur andra ser 70 % som men för mig var det något stort då jag aldrig fått det innan. Och nu fick vi detta av en av de strängaste domarna som var med i div2 det året?! Det var lite häftig att se hur ''högt'' över de andra som var med och tävla i den klassen vi låg. Då kan jag säga att jag var stolt, min häst liksom.. WOW. AMAZING. Då var våran karriär på topp. Vi upplevde mycket tillsammans, debuterade även fälttävlan. Vann en cupp. Vann klubbhoppningar. Placeringar med laget nästan varjediv.2 tävling. Allt gick så bra.....

 

Men sedan händer saker som man inte alls är beredd på... Vi gick omkull på en lokal hopptävling.. Jag svimma, fick minneslucker i cirka en halvtimme efter. Jag fick kraftig järnskakning men du klarade dig ''felfritt'', det gjorde allt mycket enklare för mig, att du mådde bra... Så då blev det ingen ridning på ett tag, sedan blev jag även lite hopprädd och vågade inte lita på mig själv längre. Men man lär sig och när vi var påväg tillbaka så händer det igen en olycka.. Jag kommer aldrig att anklaga min mamma för detta för det var absolut inte hennes fel.. Men Berry slet sig när hon hållde på att tummköra i den nya paddocken som inte hade fått något stacket runt sig än. Så han fick panik och sprang in i hagen bredvid, trassla in sig i stängslet(som tur var det ingen ström på) och när mamma tillslut fick tag på honom hade stängslet skärt in i benet.... Jag var inte hemma men när jag kom hem och mamma berätta detta blev jag såklart skit rädd. Sprang ut till stallet och satte mig i din box, du stod och åt ditt hö som du alltid gjorde..Veterinären kom och fick kolla på såret, sedan var vi även inne och röntkade(staving) benet. Inget Skadat. Det var en lättnad.....

 

Vi fortsatte och körde igång igen... Efter ett tag då vi kämpat så kände jag att det var inte såhär jag ville ha det. Men min längd kände jag mig ganska lång och sedan kände jag att jag ville utvecklas mer än du kunde med mig. Jag var tvungen att göra ett val, och det valet är nog tamejfan det svåraste jag gjort. Men det slutade med att jag en dag efter träningen ute i paddocken beslöt mig, vi skulle sälja dig. Och det var bara pågrund av att jag hade ''blivit för stor'' och för att jag ville komma vidare, inget annat får du tro. Men jag tror du kände på dig?.... Detta var så sjukt jobbigt, kändes som min värld rasa ner, jag grät och mådde så förfärligt dåligt. Efter en halvtimme ringer Amanda(hon som köpt Berry nu), de hade sett annonsen och det var knappt jag kunde prata. Fy Vad Ont Det Gjorde. Sedan gick jag ut till stallet.. Jag öppnade dörren in till stallet, jag såg dig när du lyfte ditt vackra huvud och kolla på mig med dina mörka ögon och jag brasst. Våran sista ridtur var ute på gräsvägarna, där du älska att springa, där vi alltid körde tävling med de andra kompisarna.

 

Nu står Berry i Dalslånged med nya ägare och jag är så otroligt lättad och nöjd att just Amanda köpte honom. Du är verkligen rätt person för Berry ska du veta, han förtjänar att bli älskad!